styggelsen

Amanda Hellbergs roman Styggelsen skiljer sig från mängden, från alla böcker i bokhandlen och från de tråkiga 30 + romanerna om kvinnor med kärleksproblem. Styggelsen är en modern spökhistoria eller varför inte kalla den för en skräckroman som framsidan av boken lovar. 
    De två första sidorn av romanen får mig att vilja kasta mig över boken. Uppenbarligen är det en slags förhandsvisning på vad som väntas komma.

"Om Singa hade anat vad som skulle komma så hade hon slitit sig loss då och sprungit sin väg. Ränt handlöst över fält och åkrar med håret som en fackla bakom sig"

Jag gillar att den första delen av boken utspelar sig på 40-talet. Amanda Hellberg har valt att dela upp Styggelsen i två delar, dåtid och nutid, nästan som två jelt olika böcker av en och samma författare.
    Jag tycker om hur Hellberg beskriver miljön då Singa och hennes pappa anländer till Skaradala . Eftersom miljöbeskrivningen är så utförlig så kan man verkligen föreställa sig hur omgivningen ser ut. Det är en smutsig miljö som människorna befinner sig i. Förr i tiden hade man inte riktigt samma standard som i dagens samhälle.
    På något sätt är det väldigt interessant att läsa om hur Singa och hennes kringresande lyckades lura människorna i Skaradal till att tro på övernaurliga ting, djävular som tar sig in i ens kropp och andar efter döda människor som en gång i tiden stog en nära. Men det gäller att ha kolla på dessa människor, inte komma för nära för de är inte normala.

" Ska vi ta henne till oss, Eva? Är det så du menar? Ska vi TA henne till oss?

Det har alltid funnits människor som lever på andras bekostnad och det finns det än idag. I dagens samälle kan vi dra likheten då två bästa kompisar lyckas lika bra i skolan men det är bara en som får dra det tunga lasset, eftersom den andra kompisen kopierar allt och "glider fram på en räkmacka" I romanen Styggelsen är det tvillingparet Bror och Eva som får upp ögonen för Singa och ser hur deras framtid kan vända och bli väldigt interessant.

Jag gillar det första intrycket starkt, det är det som ger boken en chans att bli läst av oss utomstående kritiker // Elin